Så bildas njursten

Om en vätska innehåller mer partiklar än vad som går att lösa upp kallas det att vätskan är övermättad. Om urinen är övermättad (eller koncentrerad) med olika mineraler och salter ökar risken för att ämnena ska upphöra att vara lösta och i stället gå tillbaka till fast form. Detta sker genom att kristaller bildas och om dessa klumpar ihop sig kan njurstenar bildas. Den urin som kommer på morgonen är mörkare än dagsurinen och det beror på att den är mer koncentrerad eller mättad. Ju klarare urin, desto mindre mättnadsgrad har den. Om man dricker tillräckligt mycket vatten, 2,5-3 liter per dygn, kan man förhindra att njursten kan bildas eftersom urinen inte blir tillräckligt mättad.

Det finns flera samverkande faktorer som har inverkan på bildandet av njursten. Här går vi igenom de tre viktigaste faktorerna; 1) urinens pH, 2) urinens sammansättning och 3) tid.

1. Urinens pH

Njurstenar kan bildas i både sur urin och i basisk urin. Urinens pH spelar roll för vilken typ av stenar som bildas. Vid sur urin (pH < 5,5) kan stenar som innehåller urinsyra bildas och även stenar som innehåller kalciumoxalat. Vid basisk urin (pH> 6,2) kan infektionsstenar och stenar som innehåller kalciumfosfat bildas. Om urinen är väldigt sur kan stenar som innehåller struvit bildas. Struvit är rester av bakterier som bildats i samband med urinvägsinfektioner.

Genom att påverka urinens pH kan man alltså förhindra uppkomsten av njurstenar. Den som bildar urinsyrastenar behöver höja urinens pH eller alkalisera urinen som det heter. Om man höjer pH tillräckligt mycket (pH > 7) kan urinsyrastenar lösas upp i urinen. Citrat är exempel ett ämne som används för att höja pH. Kalicumoxalatstenar bildas också vid lågt pH och det är inte ovanligt att njurstenar består av både urinsyra och Kalciumoxalat. Eftersom stenar som innehåller calcium är hårda går dessa inte att lösa upp genom att höja pH.

Läs mer under Olika typer av njursten

2. Urinens sammansättning påverkar bildandet av njursten.

Ett urinprov ger mycket information om vad som finns i urinen. Ännu mer information fås om man samlar urin under ett helt dygn. Om man ska försöka få reda på orsaken till att njurstenar bildas är det nödvändigt att samla dygnsurin. Urinen innehåller flera olika mineraler och salter som vi fått i oss genom vad vi äter och vad vi dricker. Många av dessa ämnen är sådana som kan bilda stenar, under rätt förhållanden; kalcium, fosfat, oxalat, cystin, urinsyra. Det finns också ämnen i urinen bidrar till att förhindra att kristaller av dessa ämnen bildas. Exempel på hämmare av kristallisering är; citrat, magnesium, teobromin och fytat. För låga nivåer av citrat i urinen (hypocitraturi) är ett exempel på när man har en ökad risk för att bilda njurstenar.

Stenar kan bildas om urinen innehåller för mycket ämnen som kan kristalliseras och/eller för lite av ämnen som kan motverka kristallisering.

Läs mer under Specifika hämmare av kristallisering av mineraler och salter i urinen

3. Tiden spelar också in vid bildandet av njurstenar.

Stenar baserade på urinsyra kan växa till ganska snabbt, över några månader. Kalciumstenar kan däremot ta flera år på sig innan de blivit så stora att de ger symptom. Det är svårare att påverka tiden än det är att påverka urinens pH och vilka ämnen som finns i urinen.

Mer om pH

pH är ett mått på hur sur eller basisk en lösning är. Förkortningen kommer från engelskans ”potential of hydrogen” som kan översättas med vätepotential. pH är ett mått på förhållandet mellan vätejoner (H⁺) och hydroxidjoner (OH⁺) i en lösning. Ju fler vätejoner, desto lägre pH och surare miljö. Ju färre vätejoner, desto högre pH och mer basisk miljö. pH-skalan sträcker sig mellan 0 och 14 – från surt pH <7, via neutralt (pH 7), till basiskt (pH>7). Rent vatten har ett neutralt pH-värde och normal urin har ett pH mellan 4,6-8,0. Färsk urin från friska personer ligger normalt mellan pH 5-6.

För högt eller för lågt pH i urinen är förknippat med flera olika sjukdomar och tillstånd som t.ex:
- Bildande av njursten
- Urinvägsinfektioner
- Överaktiv blåsa
- Interstitiell cystit (kronisk inflammation i urinblåseväggen)
- Förkalkning av stentar och katetrar

Vilka födoämnen vi tillför kroppen har en påverkan på urinens pH.

Läs mer under Syrabas-balansen.

Kristallisering av urin

I urin förekommer flera olika mineraler och salter. Vid normala halter av urinkomponenter är urinen lättflytande och närmast genomskinlig. Ju högre halter av ämnen i urinen, desto grumligare blir den. När man kissar på morgonen är urinen mörkare än mitt på dagen och det beror på att morgonurin har en högre koncentration av mineraler och salter.

Det finns ämnen i urinen som har en förmåga att bilda kristaller som kan samlas och bildar klumpar som kan växa Det finns också ämnen som motverkar att mineraler kristalliseras och bildar klumpar. Om man har en brist på ämnen som ska motverka kristallisering kan klumparna växa i storlek och bilda så kallade konkrement som också kallas stenar. Ett exempel är om urinen innehåller för lite av ett ämne som kallas citrat. Vid sådan citratbrist finns en ökad risk för att stenar bestående av kristaller med urinsyra kan bildas.

Ämnen som kan kristallisera och bilda klumpar:
- Urinsyra
- Kalciumoxalat
- Kalciumfosfat
- Cystin

Ämnen som motverkar kristallisering eller klumpbildning:
- Magnesium
- Citrat
- Fytat
- Teobromin

Läs mer under Vad är Lit-Control